Äntligen fredag! Veckan har gått snabbt, massor att göra på jobbet och nästan fullt upp på kvällarna. Det är så det ska vara. Jag och Claire konstaterade idag att vi har ganska tråkiga liv. (Fast ändå har jag ganska roligt). Nåja, med danslektionerna som börjar nästa vecka ska det väl bli ändring på det! Fast med ingen träning på jag törs inte säga hur länge, kan det bli lite tufft.

C&L pratar fortfarande inte med varandra. Jag börjar bli less. Kan dom inte bara mötas halvvägs och happy days - försonas. Numera känner jag mig som en mellanlänk. Båda är vän med mig och frågar om den andra.

Igår flyttade nya tjejen in, jag har fortfarande bara hunnit säga hej i nån minut men hon ska tydligen vara snäll så förhoppningsvis är denna bättre än de tidigare. Adrian och jag for en sväng till IKEA i måndags. Hans första ikea upplevelse. Åt köttbullar med brunsås och chips. Att dom ska ha chips till allt! Provade soffor och sängar och kök och lite sånt. Jag inhandlade diskhanskar, papperskorg, garderobsgrej och massa mat och godis. Avslutade med en varmkorv, som faktiskt smakade som svensk varmkorv!! Jag blev så lycklig. Håna mig inte.

Fick mail med bilder på min nya lillkusin idag, så söt man får vara. Jag vill till Sverige litegrann, jobbigt att missa sånt. Jag har ju inte ens fått se magen. Hoppas på att kunna locka hit päronen eller brorsan så man får lite besök. Kan man behöva.

Äntligen fredag. Jag ångrar att jag gav erbjudande till Ryan om att komma in och jobba på söndag. Knäpp jag är. Ännu knäppare är att när jag erbjöd mig komma in tänkte jag inte på extra pengar utan på att köerna skulle se förjävliga ut. Sån geek jag är. 

Lauren är tillbaka i huset. Claire är fortfarande sjuk och hos sin faster. Skönt med lite rörelse i huset igen. Tror jag ska fixa slingor i håret imorgon. Om jag kan få en tid, lyckades inte förra helgen. Vill inte gå nån annanstans heller, mitt hår är precious, litar bara på a selected few. heh.

Januari är snart redan halvvägs. Det var ju alldeles nyss September. Jag är så knäpp som inte kan planera framåt. Vill kunna säga "Till hösten ska jag..." men det känns helt omöjligt. Vill jag plugga? Vill jag resa? Vill jag fortsätta jobba? Vara lill-vuxen är jobbigt. Det är meningen att det är nu man ska göra allting. Så det blir för mycket.

Blaaahblaahblaah.

Som Ryan sa, atmosfären är så himla mycket bättre efter att Scott flyttat ut. Nu måste vi bara hitta nån som kan ta över rummet. Som förhoppningsvis inte stinker alltför mycket. Rummet alltså. Claire är sjuk och sover, Ryan förmodligen också för han försvann in i sitt rum som alltid efter jobbet. Tvn är på i bakgrunden och Hollyoaks är igång. Jag skäms lite för att jag faktiskt tycker det är bra.

Jobbet var ganska stressigt idag. Inte så farligt egentligen men massor att göra. Blev bara jag och Emelie i köerna i slutändan med tre personer på semester, nykillen i träning och resten lediga. Vid lunchtid kom min nya chef och bad mig lyssna på konferanssamtalet med Microsoft. Efter mobilmöte med produktspecialisten och Victor igår kändes det som att inget egentligen vad främmande för mig på samtalet, vilket var jätteskönt. Att jobba även som agent kommer nog hjälpa i jobbet som CES. Det känns däremot lite svårt att balancera det, får hela tiden mail och saker som ska göras, och möten och samtal från CES teamet medans jag sitter och försöker hinna med köerna också. Har prov och calibrations som ska göras också. Svårt att veta vad man ska prioritera. Jaja, det faller väl på plats så småningom. Tog min lunch kl 4 fram tills att Ryan kom och bad mig fixa nåt.

Den här veckan har varit så himla lång. Vill ha helg nu. A pluggar och jag får nog vänta till måndag innan jag ser han igen. Hatar att sakna. Ser fram emot utgång med Emelie och Karin på lördag. Ska ge dem deras första "upstairs at the bot" upplevelse. Blir intressant.

Imorgon börjar jag mitt nya jobb. Lite pirrigt, men ska bli skoj att få göra någonting nytt.

På torsdag kväll började det snöa. Helt oväntat. Det kändes inte ens kallt nog. Med en kudde och middagstallrik i famnen sa Ryan "It's been snowing in some parts of Northern Ireland today". "Really?" "Yup" "Well, it's not gonna snow in Belfast tho, it never does" "It will!" "No, I don't think it will".

Och det gjorde det.

Helt plötsligt var det alldeles vitt. Jag blev som ett litet barn, ringde A och sedan hoppade jag ut i snön. Gick till universitetet, förbi nya Starbucks, förbi Ryan's pub och oj hamnade i en lägenhet jag känner så väl. A pluggar och får inte störas fram tills nästa fredag. Men nu var det ju ett speciellt tillfälle. "You think I can let you go now?" Heh.

Nästa morgon var det ca 1 dm djup kramsnö. Vi skottade bort snön från bilen och allt jag kunde tänka på var hur perfekt snön var för en snögubbe. A blev som ett litet barn, helt galen. Slirade fram på vägen. Satt och ropade och sjöng. "Have you ever driven in snow?" "Nope!" "Maybe I should drive?.." "Wohooo, I could do this all day!". Pojkar.

Igår kom jag hem från min shoppingrunda (på vilken jag spenderade alldeles för mycket pengar!) och fann Scott's nycklar på köksbordet. Wow. Kollade in i rummet och mycket riktigt: det var tomt. Hade mina misstankar kvällen innan då en stor, svart sopsäck stod utanför hans rum och han höll på att tvätta varenda plagg han hade. Är jag elak som känner mig lättad? Inge mera röklukt när man vaknar, ingen dundrande musik som gör att hela huset skakar, inget irritationsobjekt när man kommer in i köket och upptäcker att man inte är ensam. Gu så skönt.

Idag kommer Claire hem igen. Äntligen. Huset är alldeles för tomt. och Ryan ringde och ville komma in på mitt rum igår klockan halv 1 på natten. Full skulle jag gissa. Tack för att jag har lås på dörren!

A kom på nyårsafton.
Jag är fortfarande lite i chock.
Bra chock men unbelievable.
Min bubbla brister alltid nån gång.
Denna gång hoppas jag att den håller längre.
Jag har rosa glasögon.

Då var julen över och snart även året. Konstigt år det varit. Ibland blandar jag ihop det med fjolåret. Glömmer bort att det var över ett och ett halvt år sedan jag tog studenten och sedan for till USA.

Känns lite som att man kastades in i vuxenlivet i och med flytten hit. Jag hade kunnat göra det lättare för mig men jag har njutit av tanken på att börja om helt på nytt och att få klara mig helt själv. Inte för att jag hade några mörka saker i garderoben hemma, men bara chansen att få välja själv vilken roll man ska ta på sig.

Idag har jag varit hemma från jobbet, hölls vaken halva natten med feber och idag har huvudvärk plågat mig. Vi hade planerat en utekväll med Tish och David men det får bli imorgon istället hoppas jag.

Hur 2008 kommer att bli har jag ingen aning om, en stund var jag helt säker på att jag ska plugga till hösten. Men i nästa täker jag att jag inte vill fara härifrån. Kanske kan jag hitta någonting här som jag vill plugga? Men att veta att man kommer få massor och massor i studieskulder känns inte kul, men det kan ju vara värt det. Ach well, det kommer väl.

Det är inte bara nåt man säger, folk står faktiskt på gatorna och sjunger Christmas Carols.

Imorse var jag på jobbintervju. Halifax har "shirt and tie" dress code så jag lånade Claires skjorta och fick klä upp mig. Kände mig vuxen. Intervjun gick hyfsat. Jag ville inte riktigt ha jobbet så det kändes lite som "whatever". Bra erfarenhet hur som helst.

Mitt mål för dagen var att ta taxi ut till IKEA som öppnade idag. Var ivrig över att få fara och handla den kommande veckans mat. Jag gick in till Vivo för att köpa lunch. Fick syn på Befast Telegraph som låg på disken. "15,000 expected as Swedish furniture giant opens in Ulster". Hm. Istället gick jag till centrum och köpte skor och klänning. Varpå jag gick hem och städade köket och satte upp juldekorationer. Productiv day I'd say.

Sedan kom Claire hem, vi muttrade lite över S och sedan lärde hon mig lite irländsk dans. Ringrostig - ja.

Imorgon blir det utgång. Jag ser fram emot det. Joe och Colm har sina Christmas dues så vi kommer att möta pojkarna ute. Lite skoj att vi numera är kända som "The girls".

När jag läser igenom det jag skrivit ser jag hur mycket "svengelska" jag använder. Väldigt inte coolt. Min ursäkt är att jag mestadelen av veckan pratar engelska, svenskan är bara en bråkdel numera. I have the right to borrow some words every now and then.

Happy Lucia