Jag äcklas. Över natten känner jag mig minst 5 år äldre. Världen känns mycket tyngre och vem fan ska man lita på?

Jag beundrar styrkan hos vissa. Hur man kan gå igenom helvete och ändå ta sig upp på fötter igen och gå vidare. Svek, otrogenhet, lögner, utnyttjan och vad mer man kan komma på känns som att ju mer jag lär mig desto mer inser jag att människor är långt ifrån oskyldiga. Det skrämmer mig hur mycket folk kan utnyttja andra. Hänsynslöst.
Jag är glad att jag (ännu) inte kommit på något svek av den naturen gentemot mig själv men jag inser nu vilken styrka det kräver för att ta sig vidare.

Världens längsta natt och det sårar att se nån man bryr sig om, lida så mycket.
Ingen förtjänar det.