Nu hade jag skrivit ett l[ngt och fint blogginl'gg och allt f;rsvann och nu fick tangentbordet fnatt ocks[.

Igår var roligt. Jag borde ha träningsvärk.

Så fort jag anlände i huset lastade C mat på min tallrik och gav mig ett kärleksfullt råd: "Get drunk as fast as you can".

Jag blev överväldigad av röran.  Alla var fulla. Alla pojkarna var där. Joe, Briggsy, Colm, Michael, P-Head, Cav, Paddy och Peter. Cs mamma satt och tog Jägermeister shots med dem. "Is this the super Swede?!" utbrast jätten Paddy, sträckte sin långa arm över bordet och tog min han. Sedan börjar han sjunga:

You are my Larsson,
my Henrik Larsson
You make me happy when skies are grey
We wanted Shearer, but he's a wanker
So please don't take my Larsson away.

Sedan avslutade han med, "A friend of Henrik is a friend of mine".

En morbror kramade mig, pussade mig på huvudet och sa "You are very welcome".

Peter jagade mig och drog in mig i the reception room för att presentera mig för ännu en morbror.
"Is this the swedish girl? Jag är god vän med Michael och han har sagt hela kvällen att han älskar Anneli, och då tänkte jag, 'men den där flickan är ju inte här, var är hon'. Varför säger han att han älskar dig?" Peter flinar vilt. "Låt oss hämta Michael så vi kan reda ut det här." Morbror springer ut ur rummet. "Why is your face all red?" frågar Peter dumt. Han får en smäll.

In dras M och morbror påpekar "Du har pratat om den här tjejen hela kvällen och att du älskar henne." Tur att M var full. Det hade kunnat bli plågsamt. "Hahaaaa I love wee Annelee" säger han och tar min hand.
"Are you wearing any knickers?" hör jag Eileen fråga mig från andra soffan.

Snart räddar C mig från situationen genom att lova alla att hon ska fixa irish coffee. Snart följer Eileen efter och ropar "Here's my new japaneese friend!" "I want blonde grand children!" meddelar hon och uppmanar mig och Colm att gifta oss.

Väl på the bot är jag full och glad. Arm i arm med min nya kompis vars namn jag inte kan stava. Bartendern bjöd på shots. Just efter halv 12 anländer jag hos Adrian som tålmodigt bara säger "Anneliii" medans jag välter glas i ett snurrande rum och förbannar fylla medans jag sittandes på golvet tvingar i mig en hel pepperonipizza. Så fin pojke.