Igår lyckades Claire dra ut mig ur huset. Första gången på en vecka, borträknat promisen med Karin. Vi skulle snällt utrymma lägenheten då Ciara skulle ha date med sin föredetta fling. Några få, tysta drinkar hade jag gått med på. Slutar med att Claire plötsligt nämner att hon känner för att klä upp sig. Plötsligt duger inte min fina blå, sjömanströja med "four nipples" för att citera A. Hon gav mig en av hennes LBD och ett par stringtrosor som är nyköpta och som hon säger att jag kan få. Samtidigt fyller hon på vodka i mitt glas med WKD Blue och uppmanar mig att dricka. Jag undrar om jag är tråkig nykter?

Vi träffade hennes datanörd med kompisar. Vilken tur att dom var nördar. No funny business, ingen försökte stöta på en eller pratade bara för att få chans till någonting senare. Jag åt tre påsar med bacon crisps och mådde illa då det nog är den största måltiden denna vecka.

Ett gäng killar och två blonderade tjejer, som nästan såg svenska ut, var odrägliga i baren. Jag såg en pillesnopp och en bakdel. Sedan ett par byxor som liknade byxor som blivit nerkissade av en treårig pojke. Only this time it was a grown up man. En av killarna passerade oss på vägen ut, stannade och fixerade en dimmig blick på mig och började vingla mot oss med ett växande peddoleende. Jag fick det bekräftat; bara creeps kommer fram till mig. Celibat från och med nu. Jag lovar.

Claire och jag har nyss sett PS. I love you. Jag har lipat och fått ångest över mitt beslut att lämna ön. Jag vill ju inte, jag älskar Irland (Även om jag bor på Nordirland). Jag älskar stämningen, folket, musiken, naturen och folkets stolthet över att vara irländsk. Jag hade ju börjat se fram emot att skaffa ett litet Irländskt hus på en kulle med gräs som är grönare än i Sverige. Fan, fan, fan.